Sleepless in Matinkylä.

Idag var det stor fest på avdelningen. Vappen firades med att få upp alla (förutom då en, som int kan sitta pga cholecystitis) till lunchen, som bestod av smaskens korv o potatismos. Gick lite trögt då hälften tyckte att de lika bra kan sitta inne. Sedan bar det av till innergården var det serverades fylldtårta o kaffe. Oij va de gick åt. Min egen patient lyste upp som aldrig förr då hon fick syn på tårtan. Att hennes dotter dessutom kom på besök gjorde säkert denna dag till den bästa dag på länge! Härlit!

Jag tog åter rollen som matare åt fru Söderberg. Hon äter alltid så snällt nuförtiden o till och med ler mellan varven. På min första dag åt hon int på annat än sina fingrar, stirrade in i tomma intet, surade o svara int på något som man frågade henne. Men idag kom det hela två meningar; "Det är gott!" och "Kan ja få kaffe?". Kanske det inte låter som mycket, but it made my day. Dessutom ler hon så sött emellan åt. Super!

Åldringarna är nog som små barn ibland. Idag under matningen, just då som jag satt och matade fru Söderberg, tyckte fru Westerback att jag skulle gå och titta var hon lagt sin plånbok fyra gånger. Då jag sa att jag skall gå o kolla så fort jag är klar här, stirrade hon argt på fru Söderberg i några minuter. Jag tror att fru Westerback ville ha uppmärksamheten åt sig, för plötsligt skrek hon "VARFÖR MATAR INGEN MIG?!?". Då jag kommenterade att du äter ju så fint o bra själv blev hon nöjd igen. Åldringar e lustiga.

4kg korv, 3kg potatissallad, 4l mjöd och 25 munkkar var beställda åt personalen av okänd person. Vi är ju nog en hel del personal på avdelningen, men var kanske lite överdrivet.

Nu skall jag gå och sy fast ett märke på halaren o rota fram studentmössan, senare bär det av till havis Amanda. Bara en liten skumppa skall intas, har jobb från 9-20 imoron. Men tupla palkka. Va e bättre än de? Mycke sömn sku ja dock behöva.