Det här e alltså inte mina bullar.
Kvällsturen gick alldeles suveränt igår. Mycket lugnare än på morgonturer. En gammal gumma tog mig på bar gärning då hon vid kvällsmålet började hysteriskt gråta och skrek att hon bara vill dö och bli begraven o komma bort härifrån. Ja hadde ganska svårt att hitta rätt ord, men tillslut fick hon i sig sin medicin iallafall som hon först vägrade äta.En av de gamla gummorna påminner alldeles fruktansvärt mycket om min egen fammo före Alzheimern tog över henne. Hon e allti så glad att ja pratar svenska med henne och har en helt otrolig syn jämnfört med de andra på avdelningen. Igår då min handledare bytte hennes blöja inför natten, höll jag henne underhållen. Plötslit sa hon att ja har ett hårstrå som snart kommer gå i mitt öga. Ja trodde först att hon bara yra, but true it was. Efter att vi tvättat tänder, kammat hår samt bytt till pyjamas ville hon absolut att vi skulle ta fickorna fulla med karameller så vi klarar oss. Vi tog bara en, med tanke på hur stora våra fickor e!
Den hä veckan har gått så otrolit snabbt, nu e de bara 15 dagar kvar. Sicke skönt med veckoslut! Har inte sett Carl på en vecka. Känns jätte underlit då vi annars brukar ses så ofta. Så idag blir det bara myspys hos honom. På lörda tänkte vi åka iväg till Högholmen o se på beebis kamelen.
Nu ska ja gå o äta moronmål o så bär de av till hemmet igen. Hoppeligen står de en lika lugn dag fråmför mig igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar