Mammas blommor.

Före jag åker iväg, ger jag er lite bilder på mammas blommor.

Räddare.

Igår hade jag nästan gett upp. Det kändes nästan helt hopplöst att hitta artiklar om mitt ämne för examensarbete. Antingen hittade jag dem inte eller så fick jag dem inte i fulltext. Så när jag kom hem från skolan igår, hade jag redan börja fundera på något nytt ämne jag kunde tänka mig skriva om.

Och så när vi låg och tittade på lite Greys Anatomy på kvällen, frågade jag Carls åsikt om mina nya eventuella ifrågesättningar till examensarbete. Han undra såklart vad som hände med det originella ämnet.

Huxflux trollade han sen fram en massa artiklar angående mitt första ämne. Jag blev lite paff, men otroligt åter inspirerad.

Så nu tror jag att jag skall dra kängorna på mig och åka iväg till skolan för lite utprintning av artiklar!

Vad skulle jag göra utan min Carl?

Vovve.

Att fånga en hunds personlighet på bild är nog inte av det lättaste.

The girls.

Oj va det var skönt att spendera en kväll tillsammans med mina gamla polaren! Det var så skönt och bara prata och växla lite tankar (fast mina snurrar ännu ganska mycket runt den senaste praktiken och spädbarn, men jag gjorde iallafall ett försök i att kontrollera mig). Några glas vin och Katas hemgjorda guacamole (löjlit god!). Måst absolut testa på att göra egen guacamole här någon dag.

Le Guacamole!

Carl såg jag på spårvagnshållplatsen. Han och några hans kompisar sku ännu dra ut någonstans. Men min ork räcker nog inte till. Så jag pussa honom gonatt och gick tie steg hem. Tidigare under kvällen konstatera jag att om jag bara skulle vara vaken ett par timmar till, så har jag varit vaken i 24h. Kanske det skulle vara dax att gå och sova. En ny dag imorgon. Det är länge sen jag inte vetat dagen före vad jag skall göra följande dag. Ett litet äventyr.

Byebyebaby.

Sista dagen på barnsängspraktiken imorgon. Just då jag nästan blivit van med att stiga upp kl. 5.30. De finns något speciellt med det där att nästan ha en privat spåvagn och åka genom ett alldeles tyst och tomt centrum.

Och så blir det att avvänja sig från morgonkaffet.

Bruksism.

Jag ringde herr Tandläkare och fick en tid till november.

Då hon i andra ändan frågade när jag senast varit hos tandläkaren, svarade jag lite generat att det nog är länge sen, iallafall över ett år. Då skrattade hon glatt o konstaterade att det nog inte är så länge sen, i vanliga fall går Helsingforsbor typ en gång vart tredje år.

Nåjoo, så remiss fick jag o nu skall herr Tandläkare ta en titt på käkar, slitage i tänderna o kolla vad vi skall hitta på. Jag fick även höra att "purentakisko" kan kosta upp till 250€, så det kan hända att det blir ett dyrt besök.

All we´d ever need.

Hur sköna är int dom här dagarna då man vaknar av sig själv kl. 6, panikslagen över att man har försovit sig till praktiken.

Sen kommer man på att den här söndagen är man totalt ledig och inga måsten finns. Man läser lite tidning och sedan kan man krypa ner bredvid en varm Carl.

Magen kurrar lite, men den kan väll vänta ett par timmar.

They dont know.

En liten höstbild från förra veckan, tagen på hemgatan.

Oj vilken vecka. På praktiken har jag fått vara med om en hel del den här veckan.

Mödrapolikliniken var så intressant. Jag var med och kurkka på ett åtta veckor gammalt embryo som var lika stort som ett russin. Hjärta slog och allt var bra. Det var lite magiskt i de hela. Man har ju nog läst om det, men att se det på riktigt var en helt annan sak. Sen kom det lite äldre foster som var kring 20 veckor gamla. En låg och sög på tummen, en del bara skutta omkring.

På onsdag följde jag med min patient på hennes planerade kejsarsnitt. Redan under bedövningen satt jag vit, kallsvettig, stjärnor i synfältet och yr i bollen på en pall. Så bra gick det. Men när min handledare kom märkte hon ingenting, så jag sa hur det var och så fortsatt vi genom att jag alltid bara tog en titt emellan åt. Jag säger inte att det inte var intressant, men om folk skulle veta hur brutalt ett kejsarsnitt egentligen är. Det var mycket mer hårdhänt än vad jag trodde, och blev därför lite överraskad. Efter det blev jag arg på att varje gång man pratar om kejsarsnitt, får man det att låta som det är piece of cake och nästan det bästa. Själv skulle jag såklart också vara rädd för bristningar om jag genomgick en vanlig förlossning. Men att istället ligga där och bli skuren lager för lager samt få ett barn som är mera i chock över att komma ut i världen. Nåja, båda har såklart sina sidor. Men i fortsättningen tycker jag nog absolut inte att kejsarsnitt är den lättare vägen.

För övrigt har jag också haft lite lugna stunder. Matat lite små bebisar, fungerat som tolk och visat hur tvättandet går till. Nu är det bara fem dagar kvar!