The blue period.

Ja tycker att de e lite semi rolit att man blir så paranoid genast när ens mens e försenad. In my case, endast 3 veckor. Vilke nog e en lång tid för mig. Under dessa tre veckor har ja tagit graviditetstest och varnat Carl hundraelvatusen gånger att ja snart kanske ploppar ut en snorunge. Han tyckte int att de va så rolit. I dont blame him. Vart än jag svängde huvude kom det vinkar om graviditeten. Tyst fö mig sjäv ha ja sutti o bett att imoron imoron imoron. Men nepp. Till och med frissans, som hela vår familj använder, på pekade åt mamma att "jaa dina barn börjar ju ren bli i den åldern att de snart kommer barnbarn!".
Men nej gott folk, proudly to say, inget ploppande åt mig och inga barnbarn åt mamma. How sad. Men ja tycker att värken int sku behöva vara som om den sku ha hållit sig borta så länge. Ja får livnära mig på Ibuprofen idag. Urk.

Fö en gång skull kom ja upp tidigare än en halvtimme före ja måst springa till bussen. Skönt! Ja ska fixa ett smaskens moronmål (va ja nu får i mig) o läsa tidningen. Bättre kan int dagen börja. Ett mindre stress moment.