Jag tycker att människan som varelse är något av det mest intressantaste som finns. Trots det finns det en hel del sidor av henne jag bara inte kan förstå varför de skall finnas där. En av de fulaste sidorna är den grymma avundsjukan. Så otroligt fult. Ändå finns den hos oss alla varken vi vill det eller inte.
Jag var med om den idag. Igen. I en alldeles otrolig grad så att jag fick gåshud och hade lust att skaka om personen.
Orangutang skelett på zoologiska, förra året fotat.
För övrigt var det en riktigt trevlig jobbdag. Alla höll sig i skinnet, ingen vurpa omkring och snapsvisorna hördes ända upp till fjärde våningen. Dessutom fick jag igen uppleva hur litet svenskfinland är.
Och på köpet fick jag leka med jobbets systemkamera. Vilket har resulterat i att jag tycker min fina digikamera inte känns så rolig mera.
På tal om avundsjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar