Kommer ni ihåg när man som liten tyckte att världen gick under då man int fick en viss leksak? Tänk om de sku va så hela livet. Liksom int ordagrannt men att de sku vara ens största problem. Tro mig int fel nu, jag har int stora problem. Mitt största e kanske att hu ja ska få läst alla tent litteratur för tillfälle. Men det här e en såndän dag som jag önskar att man int sku behöva bli vuxen. Men too late now I guess.
Igår då jag så på Greys Anatomys första jakson fanns där en som passa så in på vad jag har tänkt på en stund. Varför i helvete vill jag jobba på sjukhus?! Som om man int i framtiden kommer ha tillräcklit me ansvar me familj och sånt så ska jag truga på mig att vara ansvarig för en hel del "överlopps" människors liv också! Dont get me wrong, jag har så länge jag minns velat jobba på sjukhus. Jag bruka stjäla alla förband och plåster från vårt första hjälp skåp hemma och lekte sjukhus med mjukisdjur. De är nåt jag alltid har velat bli, men varför kan int min barndoms dröm ha varit att bli brevbärare eller städerska eller nåt?! Såklart dom har också sitt ansvar, men de har inte direkt någon annans liv i sina händer.
Jag har väll bara random stress på att det här faktiskt e vad jag vill. Och jag vill bli bra på de. De e väll bara att gå tillbaka till vårdevetenskaps böckerna. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar