Idag hade jag en såndär dag när man tycker att allt man gör går fel. Ni vet, alla mina handlingar blev fel och orden kom int alls rätt ut. Som pricken på i:et var att pussla ihop pepparkakshus delarna. Jag visste ren hur det hela skulle sluta före jag ens hade börjat. Förutom att ja brände mig på de smultna sockret (som enligt pappa är alldeles för varmt för mig att hantera själv, jag påminde honom åter att jag om mindre än ett halvt år fyller 20. Han blev tyst. ), lyckades jag också fälla den ena gaveln i golvet så den gick i tu, klippte för stort hål i glasyr struten så all glasyr rann ner på mina händer och på mina mys byxor, inga franska pastiller hölls på plats och mamma kom med goda tips om hur jag skulle kunna göra det hela enklare. Nå, det blev kanske världens personligaste hus i år. Men tydligen är jag inte tillräckligt gammal för att smälta socker.
Ingen i min familj tycks ha någon som helst julstämning det här året. Förr bakade vi alltid pepparkakor tillsammans hela familjen och hade julsångs cdn inne i spelaren ren i november. Jag kände mig mycket desperat idag då jag bakade julstjärnor, placera julljus i bakgårdens enar och har haft ljus tända hela dagen för att skapa stämning. Trots alla vinkar, måste jag påminna pappa och brorsan att det är faktiskt julafton på måndag och att det skulle vara på tiden att åka till landet efter en julgran. Vad fick jag för svar? "Vi får se när vi skall hinna göra det." DU SKÄMTAR! Sedan dess har jag börja fundera på att ringa någon catering firma så att vi iallafall sku ha skinka och lådor på bordet i år.
Trots allt skall jag fortsätta försöka sprida julfiilis imoron. I've got the whole day!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar