Pizza perjantai.

Mina händer luktar vitlök. Men de e kanske meningen att de skall göra det då jag har lagat två plåtar pizza ida. Den ena försvann i ett nafs från plåten till familjemedlemmarnas, nu mycket nöjda, magar. Den andra kommer åka iväg till Carl imoron. Jag lovade att fixa en krabbis pizza åt honom. De har nämligen grabb-kväll idag och de brukar väll gå ganska villt till.

Vårdvetenskapen gick åt skogen men jag orkar inte bry mig, det blir omtent.

Så har jag också varit och shoppat mina sjuksköterske byxor för kliniska övningar i skolan. Jep, vår föreläsare anser att vi skall bli "vana att bära vitt" så hon tvingar hela buntten slösa pengar på kläder vi inte kommer använda annars, förutom dessa 6 veckor i skolan. Jag är mindre nöjd, men pappa har sponsorera som tur. Skjortan sitter dock som en hösäck på mig och jag får int alls fiilisen att leka hjälte i den.

Dessutom har jag idag konstaterat att om man vill få tyst på en diskussion skall man nämna cancer. Det blir knäpp tyst och ingen vet va de skall säga. Förståeligt jepp, men ganska tragi komiskt. Det blev lite tårta på tårta i förra inlägget, cancer betyder ju redan elakartad tumör. Mammas cancer är inte dubbelt så elak som andra personers cancer!

Nu skall jag gå o lägga mig, så att jag imoron orkar dammsuga och torka damm i hela lägenheten. Lovade det åt mamma. Jag önskar att vi hadde en mindre bostad. Imoron blir de pizza, film och myspys hos Carl. Cant wait!

Later!