fredag 19 mars 2010

Pokkaa sull on ainakin.

En gubbe på punttisen förstörde hälften av min lediga dag. Jag hade just hållit på i en maskin och hade en liten paus för att göra en ny serie. Då märker jag att han står och stirrar på mig. Jag yfte lite på ögonbrynen och fortsatte. Sen kommer han upp till mig och säger "jos voisit mennä tonne vaikka istuu niin mä voin tulla tonne". Hur finns det såndäna människor?

Nu efteråt är jag bara så otroligt arg på mig själv att jag inte sa (eller säger i liknande situationer) något tillbaka. Blir så jätte irriterad på mig själv. Skulle ha kunna säga vad som helst annat än "aa, aijaa..."! Men nästa gång skall han få sig om jag skådar honom göra samma sak. Varför fungerar min hjärna så jäkla långsamt? Borde kunna programera in några fraser så att dom sku finnas. Höjdaren var nog förra sommaren då en arbetskamrat tyckte att jag sku gå en första hjälps kurs. Vad gjorde jag? Sa ingenting utan gick bara bort.

En gång sa jag faktiskt emot, på jobbet. Då blev jag själv så chockad över vad som kom ut ur min mun att jag satt en stund med munnen öppen och stora ögon. De va en riktig höjdare, men det är en annan berättelse.

Men sånhän har jag varit alltid, ända sen liten, så knappast kommer det ske några stora förändringar på den fronten.

2 kommentarer:

Lotta sa...

jo vitsi såndänä e så störande.. Man ska faktist ha paus mellan serierna! o sen kan man fräckt dra till att de sekert spela roll att du va flicka! prkl..

Jessi sa...

mm! de va så störande o ja ble så arg. o han så just ut så där "hej jag äger hela punttisen o halva världen! :( jävla skit gubbe, nästa gång tänker ja ryta tibaks o då e de sista gången han mukkar me små tjejer som jag! :D