45 dagar.

Imorgon börjar de. 9 veckor, 45 dagar, 360 dagar. Tidiga morgnar och inga pengar i fickan. Jag är nervös. Börjar få tillräckligt av den här stressen under praktik perioderna. Nej, det är inte som att vara på jobb (vi får ju intens lön!) utan måst man absolut hela tiden vara stå på tårna och vara skarp, fråga, ifrågasätta och vara aktiv. Om personkemin mellan sig själv och handledaren inte är den bästa blir det bara jobbigare och tyngre.

Att det dessutom är psykiatrifält gör det inte direkt bättre. Fast jag måst väll se det som att det här är 9 veckor jag måst gå igenom, och efter det kommer jag knappast mera jobba på någon psykiatri avdelning. Dessutom kommer jag ju nog ha nytta av det i framtiden, så helt onödit är det ju nog inte. Men nio veckor?!

Förutom nervositeten uppstår probelmet vad jag kan och inte kan skriva om praktiken i bloggen. Det finns sådana som inte riktigt tar tystnadsplikten på allvar, men jag är nog inte en av dem utan respekterar den och därför kan det hända att innehållet om praktiken kan bli ganska snävt här.

Efter första dagen imorgon tänker jag inte göra någonting, förutom ett besök av brorsan på kvällen, tror jag att det blir att sätta näsan i Kjell Westös nyaste bok.