En liten höstbild från förra veckan, tagen på hemgatan.
Oj vilken vecka. På praktiken har jag fått vara med om en hel del den här veckan.
Mödrapolikliniken var så intressant. Jag var med och kurkka på ett åtta veckor gammalt embryo som var lika stort som ett russin. Hjärta slog och allt var bra. Det var lite magiskt i de hela. Man har ju nog läst om det, men att se det på riktigt var en helt annan sak. Sen kom det lite äldre foster som var kring 20 veckor gamla. En låg och sög på tummen, en del bara skutta omkring.
På onsdag följde jag med min patient på hennes planerade kejsarsnitt. Redan under bedövningen satt jag vit, kallsvettig, stjärnor i synfältet och yr i bollen på en pall. Så bra gick det. Men när min handledare kom märkte hon ingenting, så jag sa hur det var och så fortsatt vi genom att jag alltid bara tog en titt emellan åt. Jag säger inte att det inte var intressant, men om folk skulle veta hur brutalt ett kejsarsnitt egentligen är. Det var mycket mer hårdhänt än vad jag trodde, och blev därför lite överraskad. Efter det blev jag arg på att varje gång man pratar om kejsarsnitt, får man det att låta som det är piece of cake och nästan det bästa. Själv skulle jag såklart också vara rädd för bristningar om jag genomgick en vanlig förlossning. Men att istället ligga där och bli skuren lager för lager samt få ett barn som är mera i chock över att komma ut i världen. Nåja, båda har såklart sina sidor. Men i fortsättningen tycker jag nog absolut inte att kejsarsnitt är den lättare vägen.
För övrigt har jag också haft lite lugna stunder. Matat lite små bebisar, fungerat som tolk och visat hur tvättandet går till. Nu är det bara fem dagar kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar