Jag skutta glatt iväg för att donera blod på tisdag. Jag har inte varit sjuk sen vintern och tankat ordentligt med vatten under dagens lopp. Så blev det min tur och tanten skulle mäta mitt hemoglobin. Vanligen brukar jag ha det på 155. Nu visa mätaren 120. Tanten fråga en massa frågor hur det kan slänga så här, men jag satt där lika konfunderad som hon. Hon ringde läkaren för att fråga om det ändå är okej att jag donerar. Plötsligt frågar hon om jag varit under stress den senaste tiden. Då e de nästan så ja börjar skratta rakt ut. Nej inte alls då man har ansvaret för 54 åldringar. Läkaren tycker slutligen att det är bäst att jag inte donerar vilket jag håller med om. Huvudet säger jo, kroppen nej. Det är lite som ett baklås.
Nu är det bara att sluta stressa så normaliserar det väll sig. Men en glass fick jag för mödan, så de va kanske värt att gå dit iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar