Diana.

Idag var vi på utfärd med några (okej, 20st) invånare från jobbet. Vi åkte med båt i Helsingfors östra skärgård. Var ganska kul, fast jag dagen före såg en massa skräck scenarion. Men sol fick vi och lite Finlands historia på köpet. Rekommenderar! Lite dyrt, men så får man också en och en halv timme på vattnet.

HejHaj!

Nu skall jag iväg på gummistövel jakt. Kan ta halva dagen.

Ugnsholmen.

På lördag besökte vi Ugnsholmen för lite solande och simmande. Hungriga åkte vi hem igen.

All I need.

Här om dagen kom jag hem till den här synen. Carl hade vari i farten och gjorde min dag.

Det är underligt hur lite det egentligen behövs.

Good stuff.

Man börjar väll bli iallafall lite vuxen, då man tycker om att få blommor. Nu skall jag äta lite av gårdagens kvarblivna fruktsallad och lyssna på måsarnas skrikande. Sen bär det nog av till Salutorget och kanske båten över till Sveaborg (beror lite på köerna).

Fantastisk maskin.

Jag har alltid tyckt att människokroppen är en alldeles otrolig. här om dagen blev jag igen påmind om hur smart den verkligen är.

Jag skutta glatt iväg för att donera blod på tisdag. Jag har inte varit sjuk sen vintern och tankat ordentligt med vatten under dagens lopp. Så blev det min tur och tanten skulle mäta mitt hemoglobin. Vanligen brukar jag ha det på 155. Nu visa mätaren 120. Tanten fråga en massa frågor hur det kan slänga så här, men jag satt där lika konfunderad som hon. Hon ringde läkaren för att fråga om det ändå är okej att jag donerar. Plötsligt frågar hon om jag varit under stress den senaste tiden. Då e de nästan så ja börjar skratta rakt ut. Nej inte alls då man har ansvaret för 54 åldringar. Läkaren tycker slutligen att det är bäst att jag inte donerar vilket jag håller med om. Huvudet säger jo, kroppen nej. Det är lite som ett baklås.

Nu är det bara att sluta stressa så normaliserar det väll sig. Men en glass fick jag för mödan, så de va kanske värt att gå dit iallafall.

Svårslagen ro.

Förra veckoslutet låg jag lågt på lande. Så otroligt skönt. Veckorslutet i bilder:

Här tar vi det lugnt, gör inte många knop

Kanske läser en tidning, en kvarglömd bok

Att inte göra någonting alls, inte någonting alls

Ja, det är svårslaget

Kom när det passar, ni vet var vi finns

Följ det vita staketet så hittar ni rätt

Gå ner till bryggan, vi ligger nog där

Och gör så lite som bara är möjligt

Att inte göra någonting alls är en underskattad aktivitet

Att inte göra någonting alls är det enskilt bästa som vi vet

Här följer vi slaviskt minsta motståndets lag

Det får bli som det blir, ja åtminstone idag

Att inte göra någonting alls, inte någonting alls

Ja, det är svårslaget

Det tar en timme med båt ifrån stan

Ta gärna med något flytande och stanna några dar

Låter det lockande, kom när ni vill

Och gör så lite som bara är möjligt

Vi låter tankarna vandra planlöst omkring

Kliar oss på benen, det kostar ingenting

Spanar ut över fjärden, låter timmarna gå

Hinner filosofera, du kommer att förstå

Att inte göra någonting alls, inte någonting alls

Ja, att inte göra någonting alls, inte någonting alls

Ja, det är svårslaget

- Tomas Ledin- Att inte göra någonting alls.