Vi har världens underligaste granne. Hon e en kvinna, årsmodell äldre, som kallar sig konstnär. Jag har aldrig hört talas om henne. Jag sett henne en gång under de två åren hon har bott som vår granne. Inte för att ja e osocial, utan för att hon lever på nätterna och sover på dagarna. Nu då jag kom hem förde hon roskisen. Ja tror int att hon har ett så villt socialliv. Pappa säger att hon väver mattor. Vi ha många gånger funderat hur det ser ut hemma hos henne. E hela nedrevåningen (100m2) fylld me mattor? Hon har alltid gardinerna fördragna i alla fönster, de e som om hon sku ha värsta hemligheten eller gömma nåt. Ja förstår int o e nyfiken. O när går hon till butiken? Nångång tänker ja gå o plinga på o fråga om hon har socker eller ägg eller nåt o fösöka titta in lite. Men de måst ja ju göra mitt i natten så att hon skall vara vaken.
Känns hemskt att vara tillbaka i skolan. Allt e så mycke tråkigare än på praktiken. I o för sig va de ju int så mycke liv på praktiken heller, men mer än på vårdforsknings föreläsningarna.
Idag drog jag mig iväg, alldeles ensam, till Lilla teatern för att se på Pappas Pojkar. Min kompis Charlotta jobbar ju där så ja fick en ganska ordentlig rabatt på biljetten (som kosta mindre än den topp ja köpte ida). Pjäsen va skit bra! Fick skratta i två och en halv timme. Dessutom liknar Nicke Lignell chokerande mycke min morbror. Sku rekomendera er alla att gå o se på den, men sista spelningen e imoron.
Sen drog vi iväg till Iguana för att sörpla en cider o se på den snopna ishockeyn. Carl kom förbi o sa hej. Me svansen mellan benen hasa vi oss till mäkken fö en barnmeny. Där satt vi o fundera om ryssarna som springer o åker omkring med flaggor kommer få stryk i kväll. Efter våra funderingar o magarna nöjda tog jag bussen hem. O här sitter jag. Jobb imoron från kl 10, men int ett dugg trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar