No such thing.

Otan sua ranteista kii ja sidon käsinojiin

tää on ainoa, mun keino paeta

Nään kun siin' tuolissaas, oot jo huolissaas

tätä tahtois en, tää on mun keino viimeinen

Mä katkon sun peukalon, ettet liftata voi mun perään

sit etusormen vuoro on, ettet sä töki mua sillä enää

Hei kohtalo!

Oon iso tyttö jo ja mä päätän sen

kenen oon tai en

Muistan kun moikkasit mua, vaik' en ees tuntenut sua

ja mut sun vangiks veit ja tahtos selväks teit

Mut kuule kohtalo, mul oma tahto on

ja nyt se varmistaa, ettet sä enää kii siit' saa

Ja murran sun keskarin, ettet sä häpäise mua enää

ja nimetöntä säälisin, mut ei sil' mitään fiksua teekään

Hei kohtalo!

Oon iso tyttö jo ja mä päätän sen

kenen oon tai en

Mut sun pikkurilliäs en vie vaan mun mielessä salaa

Mä toivon et sä muutut kiltimmäks, ja ehkä vielä mä palaan

Hei kohtalo! 

Oon iso tyttö jo ja mä päätän sen

kenen oon tai en!

Chisu- Kohtalon oma

Otroligt att det redan gått 4 månader, men otroligt skönt att det bara är några få veckor kvar.  

Pienokainen.

Sundaydream.

Om tre veckor e den här lilla valpen en storstadstjej!

SL.

Inget nytt på flunssa fronten. Idag skall jag bekanta mig med arbetshälsovården för första gången. Sen hem o fortsätta mitt sov maraton. Har inte gjort något annat under de här tre dagarna än sovit o kollat på tv.

Jag måst vara lite pöpi i huvudet som tänkte att jag sku gå på jobb idag.

Sickness.

Så tog flunssan mig med storm. 

Sandpapper i halsen, näsan täppt och värk i bihålorna. Bubblande ljud i öronen och värk i både käkbenet och huvudvärk. Och jag som skulle på skolning halva dagen idag. Om jag skulle ha ett jobb som jag inte var i kontakt med människor med, skulle jag ha dragit mig till jobbet. Hatar att vara hemma som sjukling. Men det är väll bara att konstatera att det inte är så smart att sprida runt bobborna. 

Det här var ju nästan att vänta sig. I genomsnitt möter jag kring 12 patienter per dag och oftast handlar det om infektionssjukdomar. Om man dessutom lägger till stressen jag haft med examensarbete och jobb, så var detta just att vänta sig. Men nu hoppas jag att det går över under några dagar och så är jag frisk ett år framåt igen. 

Här kommer några gamla foton från december stormen;

Haikko.

Greener on the other side.

Här har det varit tyst en lite längre tid.. kan bero på jul, lättnad efter inlämning av examensarbete och stress med nytt jobb. Julen kom och gick i ett nafs, betyget får jag fara efter till skolan i slutet på nästa vecka och stressen och osäkerheten på jobbet börjar lätta lite. Det nya jobbet är intressant och skönt med eget rum/mottagning och självständigt arbete.  Samtidigt saknar jag mitt gamla jobb, åldringarna och de gamla jobbkompisarna. Så man får se vart vägen bär i maj. Borde kanske göra en lista med plus och minus för de olika ställena för att kunna besluta mig.